Jag orkar inte mer.. Jag säger upp mig som mamma! (iaf nån minut)

Barnen är förkylda..
Elliot är snorig, Elvira blev super snorig inatt och fick svårt med andningen.
Jag låg vaken redan då och hade så sjukt ont i halsen, men då var det bara att hugga i och försöka underlätta för lillhjärtat. Slutade med att hon somnade trött på mammas kudden. Jag kröp ihop intill Niklas, då jag frös!

Idag är det pömsigt, eller vad ska man säga?!
Båda barnen är trötta, mys sjuka, MAMMIGA rent ut sagt!
Båda vill bli burna.. Båda vill vara med mig heeela tiden.
Och Elliot är så tung, och jag är så trött, slut och har ont i kroppen. Värdelöst! :(
Så gråter Elvira. Hon som ALDRIG gråter. Gissa om det är tungt!
Men tar jag upp henne gnäller, sliter och drar Elliot i mig och vill att jag ska bära honom.

Blir så kluven! Vill bära, ta hand om, smeka, gosa med båda två. Ta hand och sköta om dem som en riktig mamma. Som min mamma gjorde på mig när jag var sjuk.
Men nu är jag inte heller pigg. Längesen jag var så här SLUT.
Jag brukar alltid, alltså alltid, ha ett extra betteri att gå på. Kör alltid in i det sista, men nu är det slut. Det är helt stopp!

Elvira har fått gråtit till sömns nu.. Vilket gör ont i mig så jag vill kräkas.
Men jag orkade inte springa uppe och guppa nå mer.
Ha bytt tonvis med blöjor, matat hit och matat dit. Elliot var ju inte direkt sugen på mat, så locka i honom och så ge Elvira.
Jag får aldrig sitta, aldrig vila. Inte äta och inte sova.
Shiiit va med gnäll!

Men allt jag ber om nu är tio minuter, bara få sitta.. Ta mig en skål glass och kyla ner min onda hals..

Jag känner mig värdelös som mamma när jag inte orkar.
När jag inte gör ett bra jobb.
FAN!