Akuten x3 + Röntgen...

 I morse var Elviras temp 37,8. Alltså "helt okej" i jämförelse med vad den har varit.
Sköterskorna på rådgivningen sa att om febern inte lungade sig idag blev vi tvugna att åka in. Men eftersom det bara var lite feber så avvaktade vi.
Men grin och gnäll, hela dagen.. Inte alls sig lik.. Inte alls vår glada lilla skrutt. Och den här natten har nog varit den värsta hitills, hon ville inte sova, ingenting.. Ingenting dög och hon bara skrek. Hemskt! :(  Halv fem somnade hon tillslut iaf. Stackars barn!! :(
Jaja. Efter hon sovit eftermiddag idag (jag bakade och Elliot och Niklas var ute med vagnen) vaknade hon och jag tyckte hon var sådär het igen. Tog tempen 39,3... Ja, vad gör man?! Man har ringt och tjatat flera gånger om dagen. Dom måste ju tro och tycka att man är hypokondriker.
Ville bara sitta och mysa med mig.. Och jag sa till Niklas "Jag lovar, hon känns ännu hetare nu". Så typ två minuter efter förra tempen tog jag igen.. och då var den uppe i 39,7. Jag sa till Niklas att jag orkade inge mer. Nu fick de fan vara nog! Undersök mitt barn ordentligt. Ringer mamma (som alltid). Och sedan rådgivningen, IGEN! Typ tio samtal dit på kanske fyra dagar.. Suck!
Vi får en läkartid på akuten. Efter lite OM OCH MEN! Som vanligt med denna sjukvård! Ghaaaa!!!

Åker upp.. Hittar väl inga fel.. Allt låter bra...
Sänkan för hög, 74. Skickas på röntgen.
Och JA, dubbeldisig lunginflammation.
IDIOTER!!

Jag ville veta vad sänkan låg på i förrgår när vi var upp, för dom sa aldrig nånting över de. Och de är också sjukvården VÄRDELÖSA på, att tala om vad dom gör och berätta ALL information.
Doktorn försvann och var borta länge. Men ingenting fanss registrerat...?!?! Alltså va?!
Ha började att prata om i höstas då vi hade varit in och tagit en sänka.. Men va fan, sa jag, vi var in i FÖRRGÅR?!
Det finns ingenting registrerat om de. Niklas svin förbannad och tänker anmäla.
Och ja, vad ska man säga.. Besvikelsen och förtroendet för sjukvården är ju noll, ne inte ens noll.. de är fan minus!!

Vårt älskade lilla hjärta har nu fått pencellin. Och vi ber till alla Gudar att detta vänder fort nu! Det har tagit alldeles för mycket kraft, energi och ork från vår lilla dotter. Inte ätit på flera dagar. Det här är inte okej! Usch, gör så ont i en.. Ont att dom "struntar" i ens barn.. Ens ögonsten, det bästa man har. Det som man vårdar så ömt och är såå rädd om! Ett litet, litet barn.

Står själv och gnagar på en bok. :)
Hade så hög feber i söndags så hon glömde bort sig rädsla och vandrade på för fullt.
Lurade henne även i förrgår att hålla i två pennor i händerna istället för mammans fingrar, och då gick hon ju! ;)
Och hade det inte varit för denna förbaskade dubbelsidiga lunginflammation hade hon knatat och gått hur mycket som helst nu. Men hon är rädd. Dels har hon ju blivit knuffad av storebror och ramlat osv. Så klart hon får vara rädd. Det tar den tid den tar.
Förstår att hon vellat bli buren nu. Jag som pressat henne och försökt träna på att släppa taget om mamma. :( Förlåt hjärtat! Hade jag vetat att det var så här allvarligt hade jag aldrig puschat på så hemskt. Nu ska vi vila och bli pigga. Pigga tills världens gladaste, góaste och underbaraste lilla prinsessa fyller hela ett år!