Det är Torsdag idag va?!

Tror dagarna gått rätt så fort trots allt.
För i morgon är det ju Fredag, och därmed helg. :)
Enormt tråkigt att Niklas inte är hemma.
Men som sagt så har jag ju Elliot. Nog för att han inte kan vara uppe hela kvällarna och kolla på film med mig osv.
Men min familj tittar säkert in någon kväll och gör mig sällskap.
Annars har jag inget emot att vara lite för mig själv heller.
Är oftast så trött framåt kvällen, så känner mig tråkig som bara vill dega i soffan.


Försöker tänka på alla råd jag får:
"Vila mycket!!"
"Bär inte runt på Elliot hela tiden"
"Sätt dig ner på golvet med honom"
"Strunta i plockning/städning/tvätt"
"När Elliot sover, lägg dig då också"
osv. osv.
Förstår att alla Ni där ute säger det med en enorm kärlek och omtanke, men förstår ni hur svårt detta är för mig?!
Jag skulle känna mig totalt värdelös som mamma/sambo/vän om jag bara låg. Om jag struntar i alla vardags sysslor som måste göras, som jag vill göra.
Jag vill bära min son, han är bara 14 månader, han behöver det!
Jag vill städa och hålla fint här hemma. Dels för att jag och Elliot ska må bra och trivas. Dels för jag vill och tycker att det är roligt att ta hit vänner om det är fint och rent. Dels för att jag vill bidra med nånting till vårt hem jag också (eftersom Niklas står för ekonomin).
Skulle inte jag bita ihop och göra allt det här så skulle jag känna mig minst sagt värdelös.

Men samtidigt tänker jag på den lilla varelsen där inne i magen. Du underbart, sprattlande lilla busfrö. Vad gör jag mot dig då när jag inte lyssnar på min kropp?!
Jag blir så kluven.
Ibland undrar jag vad jag "ställt till med". Men ångrar mig så enormt efter att ha tänkt den tanken! Jag ångrar inte vår andra lilla bebis, Elliots lillebror eller lillasyster. Det gör jag verkligen inte! Men man funderar ju på om man "förstört" för Elliot. Med tanke på att jag verkligen försöker att inte bära honom så mycket så går han ju till andra, har blivit mycket mer pappig osv. vilket förstås också är jätte kul. Men hur blir det sen då när den här lilla är ute? Vill han inte alls vara med mig då? Är mamma alldeles för upptagen då? Elliot är ju också min älskade lilla bebis. Jag vill att han behöver mig lika mycket som han behöver och vill vara med sin pappa, och med alla andra.


Som ni märker har jag många tankar. :b
Men jag tror på min underbare och positive sambo, min vän Niklas.
Det kommer bli bra, det kommer ordna sig.
För det tror jag också. För emellanåt är jag så enormt lycklig! Jag, Niklas och så våra två små underbara barn. Som alltid kommer ha oss och varandra! :)


Nog surrat nu! Men skönt att lätta hjärtat lite.
Min Mamma kom efter lunch och lånade med sig Elliot i nyvagnen.
Då passade jag på att hacka lite is ute på vår framsida, vill ha fram marken nu!
Sedan gick jag in och dammsög av, plockade ur diskmaskinen, packade skötväskan och åkte sedan med den till mamma. Sen tog jag med mig min mormor till Mobackes. :) Hittade lite grann, hiih. Ska inreda ihop nå snyggt så kanske jag lägger ut bilder sen! :) Måste hitta lite mer grejer och insperation först.
Åt sedan middag hos familjen. Sen åkte jag och E hem. Hade mycket att bära fram till dörren, men men. Det gick. Har ganska ont nu kan jag säga.
Plus att Elliot, den lilla vilden (han skulle nog ha hetat Vilde), rymde från mig när jag släpte ner honom och skulle låsa upp dörren. Då sprang han ut på gångvägen. Rackarunge! Slutade med att jag fick slänga upp han under min ena arm, där hängde han och skrattade. Haha, man kan ju inge annat än le-trött. Sötnosen min!


I morgon blir det nog stan en sväng med Caroline och Linus. :) Yeey!
Sen hörde jag nå rykte om kladdkaka, hiih. Så kanske blir det hemma hos dem efter stan. ;)
Nu ska torka på håret, sedan vänta in Big Brother.
Om jag håller mig vaken.
Godnatt!