Hemmadag & congacstårta

Idag fick vi sovmorgon till nio, skönt skönt! Sen låg hela familjen och myste i sängen framför barntv. Underbart, detta är ju livet de! :) Tillslut släpade jag mig upp och in i duschen, Elvira somnade om och Niklas & Elliot satte sig för att äta frukost.
Tog in gå-stolen till lill viran. Var väl både bu och bä. I början var det roligt med sen tröttnade hon. Elliot däremot älskade den och villa åka, token! ;)
Han försökte flera gånger att hoppa ner bakom sin syster. Han pratade och visade flera gånger "att där bakom syster sin fanns det allt lite plats för honom". Rolig dom är alltså! ;)
Han sprang och skjutsade runt henne, race race! Och det tyckte ju Elvira var hur kul som helst. När det går fort eller är nånting "farligt" och våghalsigt då är viran som nöjdast. Våran lilla vilda! Och bara Elliot är i närheten så skrattar hon och är glad. Syskon. <3

När vi andra var i närheten och jag bar runt på Elvira hade Elliot iaf passat på och hoppat ner i gå-stolen. Hahaha! Han hade kommit i med ett ben, det andra stod rakt upp. Såg för roligt ut!

Bara varit hemma idag i stort sett. Myst, donat och lekt.

Handlade en sväng då det behövdes lite ingredienser för bakningen, en congacs tårta och bullar. Men familjen seg han bara med tårtan. Och det var ju huvudsaken de.. Den är till världens bästa pappa, och det är nämligen MIN pappa. Min pappi, Bengt Frank. :)

Ska dekorera tårtan i morgon, så då kommer det kanske en bild, OM den blir någorlunda lyckad. Hiih.

Nu har vi myst vid tv:n och så igen. Bakat "bullar" på barnens rum. Elliot älskar att göra så nu med play´do leran. Urgulligt när han kommer med dem från "ugnen" och blåser att dom är varm och springer sedan och hämtar kaffepannan sin. ;)

Tyvärr så känner jag mig lite små less. Lite trött och less på allt. Men är väl mycket för att det är fullt ös hela tiden. Ingen tid alls för sig själv, eller för Niklas heller för den delen.

Kände jag fick ont i huvet och blev grinig nu på kvällen när Elvira små gnällde.. Och så vill jag inte bli. :( Hon är ju alltid så snäll, så gnällde hon lite nu för att hon var trött. Blir så arg på mig själv när jag inte har tålamodet och orken.

Funderade en sväng på att ta bilen och åka. Dunka lite Takida och skrika ur mig lite känslor.. Men man kommer ju aldrig iväg. Men men.. Snart så.. Måste jag få komma iväg och andas lite.

Jag älskar er iaf!! Mamma behöver bara lite ny energi och ork. Det ordnar sig! :)