Vilken blandning..

Kan börja så här.. Sitter nu själv i vår stora säng (den känns stor då Niklas inte sover hemma), syster har precis åkt hem. Vi har kollat på Det Okända. Alltid lika spännande! Därefter Svärföräldrar från helvetet, hahaha!
Älskar min syster så enormt mycket! Saknar ibland tiden då vi var små då hon, jag och bror slogs i soffan om plats, all lek och bus. ALLT! Men vilka minnen man har och gotta sig åt. :)
Vet inte hur jag ska klara av att hon åker till England som au pair. I kanske ett helt år...
Fy fan, känner klumpen i magen, och den i halsen som inte går att svälja bort. (Är förmodligen gråten som sitter där) Men jag tänker inte gråta, inte nu, inte än.. Men det kommer att komma..

På tal om ingenting så har jag blivit erbjuden att gå en kurs, typ som att "utbilda sig till ett medium". Jag vet inte på vilket annat sätt jag skulle kunna förklara..
Jag har alltid känt av, sett och hört saker.. enda sedan jag var liten. Alltid mörkrädd, alltid rädd skulle jag vilja säga.. För det mesta.
Men jag vet inte hur jag ska göra?! Jag är FÖR rädd. Jag vill inte ha nånting att göra med "andevärlden". Så på ett sätt vill jag gå kursen för att lära mig "stänga av". Lära mig vad som är mina känslor och vilka känslor som är någon annans. Det är så mycket jag inte kan om det här.. Sen kanske man bara är spritt språngande galen?! Eller har alldeles för livlig fantasi, vad vet jag?! Men vilka är då dessa (för mig) heeelt okända personer som jag ser och vet saker om?! Usch nee..
Det är sällan jag känner av barn.. Men nu ett tag har jag gjort det.
Det är en pojke som är här ibland.. Han är mest på Elliots rum. Jag vill inte skriva så mycket, för jag är rädd att jag "öppnar upp" kontakten när jag tänker på det.
Jag har köpt en varsin lampa åt barnens rum, och så härom kvällen när jag slog in Elliots julklapp (CAT grävmaskinen) så får jag den känslan av att pojken blir avundsjuk, eller vad man ska säga.. Han gillade julen, han gillade att få saker (som de flesta barn), och att han saknar sin mamma. Det är nog henne han letar. Ja, JAG VET INTE! Usch, nu gick jag in för mycket i det ändå. Måste sluta nu om jag ska kunna sova! (MED lampan tänd, som alltid när Niklas är borta).

Idag har vi inte gjort mycket alls. Elvira fick sin 5 månaders spruta. Och jag tackade nej till Hepatit B sprutorna, säg och tyck vad ni vill om det. Men det känns rätt för mig!
Vår älskade lilla solros prinsessa väger nu 9340gram och är 68cm lång. :)

I morgon vet jag inte vad som väntar. Tänkte vänta och se hur viran klarar sprutorna. Hon har fått alvedon nu iaf, fast hon inte hade feber. Men var gnällig, vilket hon aaaldrig är, så då är det nå fel och lika bra att hon fick alvedon.
God natt med Er!