Som jag tidigare skrev gick slemproppen förra Onsdagen. Men jag trodde inte att det skulle hända något mer för jag hade inte det minsta ont i magen eller ryggen..
Men framåt kvällen fick jag lite ont, en gnolande känsla, ungefär som mensvärk. Men förvärkar tänkte jag, för så allvarligt var det inte alls.
Niklas tyckte dock att vi skulle ringa förlossningen, igen.
Så vi gjorde väl det tillsist, jag kände mig mest jobbig och dryg när jag ringde till dem för jag tyckte allt var lugnt, men för att lugna min älskade sambo så ringde vi.
Och hon jag pratade med sa: Ne, men har du inte ondare så ta alvedon så du får sova lite.
Alvedon tar inte jag om jag inte har feber eller liknande, så jag valde att försöka somna iaf.
Klockan började komma efter midnatt, och vi som bäddat nere i soffan denna natt.
Jag vred och vände på mig och kände att jag börjat få ondare, men självklart trodde jag att jag inbillade mig, bara för att jag så gärna ville att det skulle vara igång.
Men tillsist blev jag tvungen att väcka Niklas, och då sa han att vi borde ringa igen eller åka in.
Men jag envisades några minutrar eller kanske en timme till och tillsist sa Niklas att det märktes att jag hade betydligt ondare en tidigare. Så vi ringde och jaa.. Dom sa kom in ni för säkerhetsskull så kollar vi.
Och vi som inte packat klart började slänga ihop lite grejer. Hade ingen bilbarnstol heller, morr ! Klockan var nu ca fem på Torsdags morgonen...
Det var fruktansvärt kallt ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar