Torsdagen den 7 Januari <3 Förlossningen.

Vägen ner till Gävle var fruktansvärd !
För det första var det riktigt kallt, och strax efter Tönnebro världens snökaos.
Man såg ingenting, för snön yrde runt och jaa.. Obehagligt ! Hade nästan en känslaav att vi inte skulle klara oss till Gävle, men det gick.. Sakta, men vi kom i alla fall fram hela.

På förlossningsavdelningen väntade barnmorskan vi pratat med. Jag hade sagt åt Niklas att lämna några väskor i bilen, för jag var helt övertygad om att vi skulle få åka hem.
Men nej, jag var öppen två. Så vi fick ett rum där vi skulle sova och se om det hände något mer.
Vi lyckades faktiskt slumra en timme, jag i en sjukhus säng och Niklas i en fotölj.

Var sedan öppen 3.
Sedan 4, men sen hände det inget på ett långt tag.
Fast jag tog ett härligt bad och var uppe och gick.
Så tillsist bestämde dom sig för att ta håll på hinnorna.
Och sedan gick det fort. Jag var uppe och gick ännu mer, för att få tryck nedåt.
Tillsist gick det inte att gå så mycket mer, men jag stod med lustgas ett tag. Sedan tyckte jag att jag bara vart snurrig i huvudet och tappade fokusen pga lustgasen, så då ville jag inte ha nå mer.
Barnmorskorna föreslog tillsist epidrulsprutan (ryggmärgsbedövning), men jag tackade nej.
Men sedan hade jag så ont, så när dom var in och frågade nästa gång så sa jag okej då.
Dom tyckte det var mycket bra av mig, eftersom jag varken sovit eller ätit något under hela natten och dagen. Men vem fan äter när man har smärtor ?! En hel del nyponsoppa gick däremot i.
Men jag väntade och väntade på den där jävla sprutan.
Det fanns bara två narkosläkare på sjukhuset, och den ena befann sig på akuten för det hade hänt en stor bilolycka efter E4:an och den andra var på en operation.
Så jag fick aldrig någon spruta.
Sedan hade jag mycket ont och tillsist sa jag: Jag måste trycka !
Men ne, det fick jag inte. Och hur fan håller man då emot när hela ens kropp säger TRYCK !
Jaja, hon ville känna, för hon trodde inte jag öppnat mig helt. Men tänk så fel hon hade, jag var öppen alla tio.
Då trycker jag, sa jag. Men ne, då hade hon inte grejerna i ordning.
Ja, oj oj.
Men ca 18:15 så tröck jag på och 18:36 var vår älskade son ute !