Om mig då.

Ja, jag kanske inte mår som allra bäst just nu. Jag kanske inte är trevlig alla gånger, jag kanske surar för mycket, funderar för mycket, bryr mig för mycket osv.
Men alltså, man försöker ju konstant hålla humöret uppe. Tycker jag nästan alltid är glad, trevlig, tålmodig osv. Fast att jag aldrig får sova en hel natt, fast jag får kliva upp tidigt varje dag, fast jag springer och plockar, städar, torkar och sköter unngar hela dagarna..

Det kanske är det som är felet.. Att man alltid försöker så himla mycket, att man anstränger sig så hemskt för att alltid verka glad. Man kanske måste få sura ner sig, deppa ihop, gråta/skrika/slå vad nu var och en gör för att nu kunna resa sig, starkare än var man var innan. Resa sig och börja om på nytt. Gladare, starkare och en upplevelse/kännedom rikare.

 Eftersom mina p-piller, Cerazette, eller hur dom nu stavas, är nedstämande och kan göra en deprimerad osv. Så har jag nu valt att sluta med dem! Jag hoppas jag kommer kunna tänka klarare.
Kunna vara positivare! Vara lite mer mig själv igen..
För jag har tappat mig själv under resans gång.. Jag vet faktiskt inte vem jag är längre.
Niklas säger jämt att jag är så negativ. - Men jag är sån! Fräser jag tillbaka.
Men... Njaa, jag vet inte.. Är jag verkligen sån?!
När tappade jag mig själv?! Vart på väggen förlorade jag mig själv?!
Får hoppas jag inte är helt förlorad, bort tappad..
För då kommer jag förlora människor runt omkring mig.