Grav-vecka 26 fulla!

Ja, så har min onda mage gått in och påbörjat vecka 27.. :) Går så himla fort tycker jag!
Det får gärnra lugna sig lite så jag hinner med. Hinner ju verkligen inte med att njuta av magen som man gjorde med första barnet. Och det som är så mycigt att vara gravid!! Kommer sakna dom små (stora) sparkarna och volterna som den lilla gör där inne.
Gjorde en massa testet idag, för roligt, om vad det blir för kön alltså. Och både den kinesiska och den andra grejen visade på flicka. Men jag ger mig inte, tror pojke iaf. ;)

Var ner på stan med mamma, gick på Life och köpte någonslags Tranbärsdryck. Eftersom vi misstänker att jag kan ha fått urinvägsinfektion. Ska dricka 1 liter sån idag, så får vi se hur magen blir. Niklas är orolig och vill att jag ringer BM. Och jag är för den delen ocksålite orolig. Men ska lugna mig lite.. Känner att jag inte vill vara gnällig, tjatig, dryg m.m.

Hittade även lite till prinsen, två lång ärmade t-shirtar, en tuff kofta och ett par super snygga byxor som han fick av mormor sin i Alla Hjärtans Dag present.
Taack! :)

När vi kom hem hade jag såklart super ont i magen.
Vi åt frukt i soffan och sedan blev det sängen för E, och soffan för mamman. Efter de att jag plockat lite. Otroligt vad man får plocka och plocka som mamma. ;)

Elliot har varit lite små busig idag.

Bland annat: hällt ut baljan med vatten (som vi har inne på toan till de torra tvättlapparna), över hela bänken inne inne på toan dränkte typ allt, plattång, kläder, leksaker som låg där, sparkat mamman i magen ett antal gånger (när vi bytte stjärten, såklart), sprungit in i en blöt dusch med ny tagna kläder på sig, kastat ner leksaker i vattenbaljan och säkert en massa mer.

Jag känner att jag är totalt slut. Två gånger har jag släpat mig ut till bilen idag, med en son på nästan 12 kg, en stor mage, en stor och tung skötväska, ett fruktansvärt trångt garage! Ja ni. Jag känner mig totalt värdelös som mamma som inte orkar.

När jag tröttnar ur och blir arg på Elliot. Som när han sparkar mig så fruktansvärt hårt i min redan ömma mage, han själv studsade in i kakelväggen med huvudet, först blir jag arg för att jag får så ont, sen får jag ångest för det känns som att det är mitt fel att han gör illa sig!

Usch, alla dessa känslor!! De är ert fel, hormoner!!!

Ska försöka vila en massa ikväll, lägga mig tidigt, så jag är en pigg och glad mamma i morgon.

Vet inte vad mer jag ska skriva.

Hoppas alla mår bra där ute! God kväll.