torsdag 10 februari 2011

Sammandragningar?! Aj iaf.

Vilken dag.. :b
Haha. Den började iaf bra, jag vaknade halv nio av värk i kroppen och kissnödig (såklart!!).
Elliot sov än, skönt för honom, men det hade mamman också behövt.
Alla dessa toabesök under natten gör mig galen. Sen att det tar ca en timme att somna om hjälper inte direkt!
Sen har Elliot drömt, eller nånting, inatt och vaknat och varit super ledsen.. :/ En trött och sliten mamma nu måste jag säga att jag är.
Min mamma tittade in imorse iaf. Så vi klädde oss och åkte ner på stan en snabbis. Köpte jeansen jag länge vellat ha till lill prinsen. Blir super snygga till sommaren!
Sen resten av dagen har jag och E bara varit hemma. Väntat på pappa Niklas.. :)
Sammandragningar har jag och har haft som en galning! Usch.
Eller tror det är sammandragningar. Det skär och gör ont i magen, sen blir den stenhård, och så ibland värker det som mensvärk bra länge. Blir orolig för bebis, men den är det dä fullfart på. Så då kan det ju inte vara någon fara för den?!
Började nästan gråta och sa till Niklas: "Jag är inte redo att föda barn idag!"
För det är jag verkligen inte. Det skulle vara fruktansvärt. Är i vecka 25 nu, så det kanske skulle gå bra för bebisen. Men tänk all tid som måste spenderas på sjukhus, och tänk att vara utan min son så pass länge. Jag skulle aldrig överleva det! Eller jo.. skulle man väl säkert. Men inge jag är sugen på.
Så snälla busbebis, vänta ett tag till?!

Jag har legat i soffan nu, ätit choklad och chips. Niklas har pillat med mitt hår.
Vi kollar hockey och knäpper ibland över till svenska rallyt. :) Ska gå tillbaks och lägga mig nu hade jag tänkt.
Imorgon blir grabbsen själv en stund för då tänkte mamma Jenny passa på att luncha med sin älskade och saknade vän Lottis som kommer hem från Uppsala. :) Kan tänka mig att vi har en hel del att prata om.
Bjuder nu på lite bilder på henne och mig. Ni ska veta alla minnen vi har tillsammans, ovärderliga. <3






















1 kommentar:

  1. Ja, helt rätt. Man blir faktiskt bortglömd när man har barn. Men man är ju som sagt två. Men det är aldrig någon som förstår att man har tid. Man blir bara så fruktansvärt less på det. Önskade att folk kunde förstå det, men det verkar de inte kunna =/ Kanske den dagen alla får barn själv. =)

    SvaraRadera